| Historia |
|
Labväst är en stor avdelning, men var vid tidernas begynnelse en än större region. Kristina Berghänel som var med sedan starten har satt samman en historik över regionens historia. Läs och minns tillbaka. Labradorklubben Västra avdelningen som den då hette, startade den 12 oktober 1979. Fyrtio personer hade samlats i Trollhättan. Marianne Fürst Danielsson höll ett föredrag om unghunds beskrivning, medlemmar från Skåne hade åkt upp för att informera och hjälpa oss att starta upp i väster. Det geografiska området var betydligt större än vad det är idag. I västra ingick områden som Skaraborg, Värmland och Halland utöver det som är idag. Vid tillfället valdes en interimsstyrelse som bestod av Nils-Olof Fransson, Monica Andersson, David Bates, Ingela Dahlstedt, Britt Haevaker, Mona Iletorp, Ragnar Norrman och Ewa Wümer. En del borta idag, andra fortfarande aktiva i labradorvärlden. I väster hade vi från början målsättningen att klubben skulle vara rikstäckande, men bestå av lokala aktivitetsgrupper. Vid den här tiden fanns det tre från varandra skilda klubbar: södra, östra och västra. Den 8 december träffades representanter från södra, östra och västra på hotell Opalen i Göteborg. Målet var att försöka få igång ett samarbete samt att få en fungerande klubb. Till detta möte var dåvarande ordföranden i Gunnar Pettersson SSRK inbjuden såsom varande sakkunnig gällande stadgar i SSRK och SKK. Han uttryckte att det var synnerligen viktigt med associering till SSRK och informerade om att SSRK redan 1978 beslutat sig för att verka för rasklubbar. Västra hade sitt första årsmöte den 21 januari 1980 i Vargön utanför Vänersborg. 50 medlemmar mötte upp (det ni!!!) och som dragplåster var Britt Marie Brulin och Ing-Marie Hagelin, som kåserade om flydda tider. 1981 beslutades det att dela Labväst och då föddes Skaraborg. Så småningom blev även Värmland och Halland egna regioner. 1982 var det dags för Labväst första eldprov – att arrangera klubbmästerskapet för huvudstyrelsen och därmed hela landet. Mästerskapet förlades till Hunneberg. 37 hundar var anmälda till jaktprovet och 91 till utställningen. Klubbmästare blev Aases Jenny, med ägare och uppfödare Aase Norman från Vällinge i Skåne. Hon blev utställningens bästa champion och bästa jaktmeriterade, BIS-2 och placerade sig som sjua på jaktprovet i mästarklass. Utställningsdomare var en ung Anne Taylor, Farbrackens kennel. Detta var hennes första utlandsvistelse. Med sig hade hon en väninna vars huvudsakliga kommentar till allt vi gjorde utanför hundsammanhang var att: ”Detta kommer aldrig dina föräldrar tro är sant.” Vi var ca 30 personer i alla storlekar och åldrar på Liseberg och åkte allt som gick att åka. Vi var ute och red på familjen Iletorps hästar och allas vår Anne-Marie Norrman försåg oss med god mat och mycket mat. Ni skall veta att allt som skulle göras, det gjorde Labvästare och deras ättlingar. Inget köptes färdigt. Vi lagade maten till supén och våra barn såg till att funktionärerna fick bränsle för att orka med. De stod i kafeterian och sålde hembakade bullar och kakor (som vi själva bakat). När efterfrågan under dagen steg höjde de priserna men fick ändå sålt slut på allt som fanns. Dessa barn är numera medelålders kvinnor och män som är ganska uttjatade på det här med hund. Några få undantag har vi bl.a. i vårt tidig varande avelsråd, numera del i avelskommittén. Åsa Iletorp. Vi har med tiden genomfört ytterligare två mästerskap, ett på Nääs och det senaste på Backamo. De krävde helt andra insatser än det första gjorde. Kursverksamheten är en stor del av verksamheten som pågår hela tiden. Labväst utbildade sex stycken jaktinstruktörer under 1983, en gedigen utbildning för Erling Kjelvik. Det mest fantastiska med detta är att flera fortfarande är aktiva kursledare, en har gått vidare och blivit jaktprovsdomare, Monica Andersson. Utöver kursverksamheten har Labväst anordnat både officiella och inofficiella utställning samt officiella och inofficiella jaktprov. Jo, ni läste rätt: ett officiellt jaktprov står omnämnt i Labradoren nr 4, 1983. Jag citerar:” Jaktprovet på Hunneberg som Labväst arrangerade för SSRK Västra avdelningen gick av stapeln i strålande solsken och värme som inte önskar sig i sådana här sammanhang. Domare var Erling Kjelvik och Arnfinn Hävaker som tillsammans hade 41 hundar att döma. Väderleken blev utslagsgivande vid provet då de flesta hundar tyckte att vattnet var trevligt men land var påfrestande. Provet hölls i en trevlig anda och Labväst vill passa på tillfället att tacka Västras jaktprovssekriterare Ewa Wümer som hjälpt och stöttat oss i alla turer med det här provet.” Som ni förstår var det många och långa diskussioner med SSRK/HS innan provet kom till stånd, och efter att det var genomfört fanns det jaktprovsdomare som ville ha resultaten annullerade. Vi har några ytterst traditionella aktiviteter i Västra – de har funnits ända sedan starten och de finns fortfarande med. Det ena är Jaktleken som går av stapeln den 1 maj dit alla labradorer är välkomna att prova på ett enkelt prov för att förstå vad ett officiellt jaktprov går ut på. Under många år ställde familjen Iletorp upp med sina marker på Orust. Trevlig provplats men lång väg att gå från parkeringen, vilket gjorde att vi så småningom såg oss om efter en mer tillgänglig plats. Den andra är ögonlysningen med veterinär Eva Gustafsson i januari. Den är helig….. I början var vi på Totorp hos Mona Iletorp men nu har vi flyttat till Öberg och Åsa Iletorp. Den första utställningen gick av stapeln på Västerby gård i Tanumshede och domare var Anne Liland. Labväst har med åren provat lite olika varianter av plats och tid vad det gäller utställningar. Vad som nu är traditionellt återkommande är västras klubbmästerskap i september där man kan delta på både jaktprov och utställning. Då finns det möjlighet till övernattning och vi äter supé tillsammans på lördagskvällen. Vi har även ett viltspårsmästerskap och en utställning som numera ligger på nationaldagen. Under några år hade vi även en årligen återkommande lagtävling då Skaraborg och Västra träffades och mätte våra krafter på jaktsidan. Av någon konstig anledning slutade det alltid oavgjort och det fick bli sluttävlan, vilken lika traditionellt vanns av Inga-Britt Heijbel och hennes Megan – Trofén bärgades hem till västra. Efter tävlande så åts det god mat och umgicks. Vi hade en annan ”tävling” mellan Labväst och ”Nyängen bäst” varje sommar då vi antingen var på Totorp eller Nyängen. Denna ”tävling” var till för att ta udden av alla allvarliga arrangemang. Vi bytte hundar med varandra och delade ut priser lite efter humör. Ibland fick hundarna titta på medan vi förarna apporterade. Båda de här återkommande träffarna var väldigt trevliga. Skillnaden på då och nu var nog lekfullheten och engagemanget. Alla arbetade och slet, hela familjen var med. Samtidigt som alla seriöst gick in för sina hundar så var det en generösare andra i det som gjordes, enligt mitt sätt att se tillbaka. Kristina Berghänel |